tvshows

 

So there is a new doctor in town. Det var tungt, jag måste erkänna det. Jag hade väldigt svårt att släppa David Tennant (Såg en mini-serie med honom imellan, tänkte skrivalite om den ikväll sen). 

 

Det var inte svårt för att Matt Smith är dålig på något sätt, utan för att David Tennant var så fruktansvärt bra! Men nu har jag vant mig, det tog nästan en hel säsong men nu har jag fått tillbaka den där "bara ett avsnitt till" känslan som jag älskar så mycket. 

 

Eftersom det tagit mig så lång tid att komma ur min post tennant depression är det svårt att skriva så mycket men jag ska skriva lite om vad jag gillade i säsongen. Först och främst är det ju helt totally awesometown att Steven Moffat "tagit över" serien, SOM jag älskar den mannen. Och weeping angels var tillbaka, inte lika bra som Blink avsnittet men de är mina favoritmonster. Fatta att vara helt ensam i en skog med massa änglar som an döda en om du blinkar och så FÅR du inte titta! Hur obehagligt är inte det!! 

 

Sen gillade jag säsongsfinalen, det var de sista avsnitten där allt blev så spännande och jag återigen föll pladask för serien. Amy Pond är så fin, och Rory. The girl who waited. Gillar den beskrivningen, hon är en bra och rolig följeslagare.

 

Sen har vi ju mina favoritkaraktär just nu, River Song. Blir så lycklig varje gång hon är med! Det är så coolt att deras tid hela tiden går åt olika håll, hon går framåt och de går bakåt. Men att de gör det har gjort att de möts på rätt sätt "Hello Sweetie". Bra säsong helt enkelt, jag älskar fortfarande David Tennant av hela mitt hjärta, men jag har nu accepterat att han inte är med. Jag slutar aldrig förvånas över hur fäst jag blivit vid honom men det visar kanske bara vilken fantastisk skådespelare han är. Kommer vara en favorit i mitt liv, är helt säker på det! 

Ja nu har jag sett klart alla avsnitt med underbara David Tennant så jag tänkte att jag får väl skriva några rader om honom. När serien började sändas igen 2005 var det med Christopher Eccleston som The Doctor, en man som jag tycker är rätt underskattad i Doctor Who sammanhang. Visst, han var bara med en säsong, men han var en underbar doctor eller som han skulle sagt själv "Fantastic!".

 

Men jag hade från början hört att David Tennant var "the real shit" och när han kom in i serien föll jag pladask. I det första avsnitten han är med i säger han "From the day they arrive on the planet, and blinking step into the sun. There is more to see than can ever be seen. More to do than - no, hold on... Sorry, that's the 'Lion King'. But the point still stands." HAHA å redan där var jag kär! Han är en fantastisk doctor och det är både med entusiasum och skräck som jag fortsatt titta på serien, för jag visste att den här dagen skulle komma. Och det var sorgligt, jag har verkligen fastnat för människan. Och vissa avsnitt (blink, the girl in the fireplace för att nämna några) är så sjukt jäkla bra!

Nu är jag klar med tredje säsongen av Doctor Who och tänkte skriva lite om vad jag tyckte om den.

 

Säsong 2 slutade med att fina lilla Rose blev lämnad i ett parallellt universum med sina föräldrar och hon var inte med i dne här säsongen. Jag tycker det gjorde det väldigt bra, hon var inte där men hon var ändå en tydlig del av serien och det var tydligt att hon betyder mycket för the doctor. Han vill ha henne tillbaka och om jag har förstått det hela rätt är hon med igen i säsong 4.

 

Då de såklart inte kunde ha en serie där the doctor åkte runt själv skaffade han sig snabbt en nu färdkamrat. Martha. Jag gillar henne! Hon är lite annorlunda från Rose och det är tydligt som sagt att the doctor inte bara glömt bort henne. Nu verkar ju dock hon försvinna efter en säsong här så de byter väl plats helt enkelt, hon och Rose. Jag hoppas och tror dock att vi får se mer av Martha Jones.

 

Bästa avsnittet var ju definitivt Blink som du kan läsa om HÄR

Shakespeare avsnittet var också jäkligt kul dock, och det avsnittet när the doctor var mänsklig. OCH HAN VAR SÅ SÖT I SISTA AVSNITTET. Plutte. Det största OMG momentet var ju definitvt när man fick reda på vem Jack är i framtiden. Blev helt lycklig och glad när ja insåg detta. Å så perfekt, förklarar en del också! Sen tyckte jag hela master grejen var rätt fin. Älskade att det betydde så mycket för the doctor, det kan man ju förstå också! Han var ju för en gångs skull inte ensam!

 

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en väldigt bra säsong och jag ser framemot nästa!

Jag vet att jag egentligen slutat blogga här men jag känner ibland att jag behöver få skriva av mig av serier så jag inte tjatar sönder mina kära vänners öron, jag vill gärna ha mina vänner kvar nämligen. 

 

Jag har fortfarande en tumblr www.unitedcorn.tumblr.com tillsammans med Rabatta. Men jag behöver nog ha den här också tror jag, eller vad vet jag, nästa inlägg kommer kanske om ett år igen ;) Jag är en sådan person som följer några få serier (för tillfället How I met Your Mother, Parenthood, Grey's Anatomy, The Big Bang Theory, The vampire diaries, Girls och Game of thrones) och sedan har jag projekt med serier jag missat. Serier som antingen fortfarande håller på så att mitt mål är att komma i kapp eller serier som redan har avslutats men som jag känner att jag vill ha sett.

 

Ofta är det ett sådant projekt i taget, just nu är det Doctor Who och jag har precis sett Blink (3x10). Ni som sett det avsnittet kanske förstår varför just detta inlägg har väckt dessa skrivarinstingter. Jag tänkte skriva lite tankar kring avsnittet här nedan. Har ni sett avsnittet läs och lägg till egna tankar, har ni inte sett det, SE DET FÖRST!

Man behöver aldrig ha sett Doctor Who för att uppskatta detta avsnitt, även om det såklart är ännu bättre att börja från början (och då menar jag inte från allra början (eller det kan man ju göra om man vill) men från 2005.

 

 

Blink är ett avsnitt som fokuserar väldigt lite på The Doctor och istället får vi följa en helt ny okänd person, Sally Sparrow. Sally besöker ett hus med massa läskiga statyer i och hon får massa meddelanden från The Doctor som hela tiden från en annan tid hjälper henne att rädda både hans och hennes liv. 

 

Avsnittet är skrivet av Steven Moffat och är det något denna serien har lärt mig så är det att det är just de avsnitten som är de allra bästa! Avsnittet är så snyggt gjort och så läskigt. Och det är ett så häftigt och roligt sätt att leka med framtiden, att genom att veta vad som ska hända utnyttja detta längre tillbaka i tiden utan att förändra framtiden. Coolt.

 

 

 

Statyerna är fruktansvärt äckliga och tanken på att man inte får blinka ger hela tiden en extra spänning. "What ever you do, don't turn around and don't blink or you will be dead". Så sjukt! Det är ett av de läskigaste Doctor Who avsnitten jag har sett (Moffat gör ju dock många fler så det lär ju inte vara sista gången jag säger detta) emn trots detta är inte statyerna i sig så farliga. De skickar dig tillbaka i tiden och sen låter de dig leva där, det är ju ändå ganska snällt jämfört med många andra i Doctor Who. 

 

Men det är just pusslet som gör att detta ofta omnämns som det bästa avsnittet i Doctor Whos histora. Man får allt i fel ordning utan att förstå och långsamt börjar man lösa ett pussel bit för bit, tills man tillslut har allt. Och då kommer det! Det lilla fyndiga slutet som förmodligen gjort att jag aldrig kommer att kunna se en staty igen i hela mitt liv.

 

Nej du Steven Moffat, Hatten av!